minvestibulit

Jag förstår verkligen inte hur jag kan vara så lugn? Lyckas jag verkligen ta allting med en nypa salt? Jag? Känns inte möjligt? Menar jag hade sex utan att det gjorde ont nyss. Jag borde hoppa upp och ner av glädje? Visst att det var med Xylocain men vafan, DET GJORDE INTE ONT? Jag borde gå på rosa moln?

Egentligen vet jag ju att det faktiskt är bra att jag tar det med en nypa salt, jag vet att det hjälper mig och vestibuliten hur mycket som helst. Men alltså, jag är typ likgiltig. Men jag vet att det är bra. Men samtidigt är jag förvånad över att jag inte är överlycklig. Fast jag kan ju inte vara förvånad för jag är faktiskt likgiltig.  (Såhär vettig är jag hela tiden, men mina närmaste vänner förstår mig precis haha, de är underbara.)

Igår kärde jag på lite penetrationsövningar med min fina dildo (med Xylocain). Det gjorde ont (mest vid kl nio som vanligt), men jag tog det inte som ett bakslag och kände mig värdelös-för-sex-fungerade-ju-natten-innan-allt-ska-fungera-på-en-gång som jag vanligtvis skulle göra. Utan jag kände bara, testar om en vecka igen eller något. Jag älskar mig själv just nu, det går så bra. Men jag väntar nästan på ett bakslag, att jag ska bli dålig igen. Är det därför jag är likgiltig? Eller har jag faktiskt accepterat att det tar sin tid? Det finns inga förväntningar? Kanske har slutat med att tro att alt är underbart. Hoppas. Eller nej, var likgiltig.

Känner mig bättre! Eller iaf på punkterna, har haft två bra dagar nu. Dock är jag fortfarande ganska spänd och har lite svårt att kontrollera musklerna, men kämpar fortfarande på.. Känner mig stark.

Har börjat köra på xylocain igen, det funkade ju förra gången tills jag tappade bort tuben och kom av mig. Mår faktiskt ganska bra, och känner en stark längtan efter sex vilket jag inte brukar göra. Det var det jag hade och säga. Håller tummarna och inga nycklar på bordet.

Jag har en jättebra känsla gällande mycket nu. Kanske speciellt v, akupressuren går bra och jag vet att jag kommer kämpa på och faktiskt orka göra det. Försöker att inte förvänta mig något vilket förhoppningsvis inte kommer lägga någon press på mig att jag "måste bli frisk". Det enda som kan vara jobbigt är att jag känner ett obehag när jag inte ens gör något utan kanske bara sitter eller står, men oftast sitter. Jag tänker fortfarande mycket på ppiller, jag behöver ta dom för jag fixar inte att ha mens under det här halvåret. Jag tror faktiskt att jag kommer sluta med pillren sen, men som sagt är det typ sex månader kvar.

Jag och P har bestämt att vi gör slut, eller det man kan göra slut på vår relation. Han har hjälpt mig så mycket, vet inte om han vet det själv. Det känns väldigt bra. Folk tror ofta att en brytning gör att en relation gått utför, vi gjorde det mer för relationens skull. Det var bara bra, och jag tror och hoppas att det kommer gå bra i framtiden mellan oss också.

Kämpar på fortfarande. Bytt från Pring tillbaka till ppiller som jag åt för två år sen, är inte lika arg längre så det känns bra. Hade sjuka humörsvängningar av pringen, var så lättirriterat att jag inte vet hur P orkade med mig. Får se hur slemhinnorna påverkas bara.

Det som jag jobbar mest med nu är akupressuren, försöker till och med göra flera gånge per dag. Har hållit på i lite mer än 3 veckor och tänkte hålla på till i april och sen avta. Jag hoppas verkligen att det funkar, eller det måste funka. Vet inte vad jag ska göra annars. Har förlorat lite av det positiva, hade blivit bättre under de här 3 veckorna och försökte ha sex (var svullen våt och kåt) men självklart gjorde det ont som jag vet inte vad. Lyckas alltid förvänta det bästa av sånt här, allt är mirakelkurer och jag har för dåligt tålamod. Gäller samma med människor, jag förväntar mig det bästa och tror så bra om alla men sedan blir man bara sviken.

Nu blev det här lite negativt kanske, men jag är positiv. Lite iallafall. Ska INTE tappa tålamodet, ska INTE ge upp.

Glömde bort det här helt, över ett år sedan jag skrev sist. Fortfarande vestibulit, jävla skit. Men mycket annat som har ändrats, oj jag vet inte var jag ska börja. Eller om jag ens ska börja. Får se i framtiden, deppmode just nu. Gaaaaaah. Hejdå, en dusch, skolarbete, akupressur och penetrationsövningar väntar. Tjoho.

I måndags hände det som inte fick hända. Han ringde och sa att han skaffat flickvän, alternativet fanns inte i mitt huvud. Det har alltid varit vi, vi bröt kontakten för 2 månader sen för att allt skulle kunna bli bra igen så vi kan vara lyckliga, så träffar han någon. Mitt huvud är tomt och jag bara skakar, allt hade ju varit så bra. Varför kan jag inte lyckas med någonting? Han var allt jag hade och verkligen vågade vara mig själv med, och framför allt litade på. Allt hade ju gått bra och jag saknade honom så mycket, om någon vecka skulle det vara vi igen. Hjälp?

Vad jag än gör kommer jag alltid älska honom.

Gaaaaah! stressstressstress! Duktig som jag är kom jag på att jag har prov imorgon så hela dagen kommer spenderas med att plugga.. eller kvällen rättare sagt.
Hur som helst ska jag träffa min barnmorska och min nya kurator imorgon, ska diskutera lite om ovesterin och nån annan salva jag inte riktigt kommer ihåg namnet på. Någon som tycker att ovesterin är bra? Jag känner mig lite skeptisk eftersom att det är östrogen i, men det kanske är i en ofarligt liten dos. Skulle gärna se om den fungerar iallafall.
Jag kommer snart få ytterligare en kurator, en i skolan. Vet inte om de kommer att fungera så bra, att ha två samtidigt. Man känner sig lite bortskämd haha. Aja, det ska ju passa mig så jag får helt enkelt välja vad som känns bäst.

Om ungefär 20 dagar kommer jag att träffa honom igen. vet inte hur jag kommer klara det, kommer säkert att skriva ner det här i bloggen också, jag måste ju försöka bearbeta all skit.. Lååång historia om ens rikigt första kärlek, ni vet den man aldrig riktigt kommer över.

Hoppas ni har det bra!

Jag går inte alls med på att vara negativ! Jag ska bli frisk och ingenting kan stoppa mig! Radera mitt förra inlägg ur era minnen och ni som också lider av vestibulit, var så positiva så att det nästan blir löjligt. Gå och tänk på hur otroligt snygga ni är och hur den här skiten inte har en chans mot en sån snygg lyckad och avundsvärd människa som du! Vi ska vinna och gör rotmos av vestibulit, slidkramp, svamp och alla möjliga problem man kan ha

jag får alltid så ont när jag gör tänjövningar, känns bra i början när jag bara rör punkterna, men sen, aj.

Just nu känns allt mkt bättre! Det lönar sig att ha en positiv inställning haha. Vestibuliten märks inte av alls, förutom om jag kommer åt mina punkter.. Men hur som helst är de en bra dag! Har gjort mig väldigt snygg och ska åka på fest med en massa vänner och folk jag inte alls vet vilka det är , alltid kul att träffa nya:)
Har solat hela dagen och det känns att sommaren snart är här, trots att det ska bli kallare nästa vecka..
Hur som helst, ha det bra!

Pusspusspuss

Jag är en sjuttonårig tjej som har haft vestibulit i ungefär åtta månader, men blev diagnosticerad för kanske fem sex veckor sen. I den här bloggen kommer jag skriva om man sjukdom men också om mitt privatliv, jag känner att jag måste ha någonstans att avreagera mig när allt är åt fel men ändå rätt som de är nu.. Måste få tillbaka min positiva inställning som jag hade förut för att kunna bli av med skiten:)

Vestibulit är en mycket individuell sjukdom, men i korthet kan man kanske säga att de innebär att man har ont vid penetration (vid sex eller tampong till exempel), är överkänslig på vissa punkter, till att man inte kan cykla, sitta, ha tajta byxor, kissa osv..... hela ens liv påverkas väldigt mycket.
Jag har tur och är glad att jag har så pass lätt vestibulit att min vardag inte skadas förutom att jag mår dåligt psykiskt av det, men jag är livrädd att den ska utvecklas och vet inte vad jag ska göra för att förhindra det. Jag kan knappt ha sex, men jag har det inte heller nu men kan ändå inte sluta tänka på de. Såhär på våren vill man ju så gärna ha någon att tycka om men sen min före detta pojkvän och jag bröt har det varit mycket lite kärlek vilket saknas! Håller ni inte med?

Nu måste jag begrava mig i skolböcker, puss!